Jag och Rickard såg en film här för några dagar sedan som man bara gråter till. Huua, så sorglig, men på ett hemskt sätt. Filmen hette Sebbe, en svensk film från 2010. 

Filmen handlar om Sebastian (Sebbe), han är 15 år och nästan man. Han bor med sin mamma i en lägenhet som är alldeles för trång. Sebbe gör sitt bästa.

Han slår aldrig tillbaka. Han älskar sin mamma för att han inte kan annat. Han säger inte emot. Han förlåter när hon sviker. Han vill vara stark. Men hon är svag. Och allt blir svart.

Läste nu också att filmen vann Guldbaggen för bästa svenska film vid Guldbaggegalan 2011.